Detta inlägget kommer vara långt och kommer handla om mobbning/nätmobbning & kränkningar.

Jag är en utsatt och jag står upp för mig själv, jag låter ingen trycka ner mig.

Självklart är det ju sårande men efter ett tag kan man ställa sig upp, tala ut och säga imot.

Så jag tänkte berätta lite om hur det är för mig som utsatt.

I 3:dje klass hade jag flera vänner, det var inga problem alls faktiskt.

I 4:an skulle vi delas upp i andra grupper med andra personer vi inte kände.

Det gjorde att jag tappade kontakten och vänskapen med flera av mina vänner.

Jag tyckte det var tråkigt, men jag träffade en vän där.

Han var hela tiden glad och vi umgås nästan varje rast.

Vi var nästan som bästavänner, så kände jag det.

Men i 4:an - 5:an var den tiden det började hända grejer.

Folk var "rädda" för mig, de kallade mig för monster, Bigfoot, kossa, h*ra och mer.

Jag som då inte visste vad man skulle göra, sa inte till någon.

Jag kommer ihåg att jag låg hemma och gråt på soffan över att ingen ville vara med mig, för att jag helt enkelt var "ful".

För det var det en kille sa i ansiktet på mig, han sa: "Du är så jävla ful".

Jag försökte stå upp för det men ändå så kändes det i hjärtat, det var som att jag fick en nål i hjärtat.

Men det värsta var när jag bytte skola i 6:an...

Jag kom i en klass med massor av folk jag aldrig mött tidigare, det var läskigt och jag trodde det skulle bli bättre.

Men det blev det inte, allt gick åt helvete.

Jag blev utstött hela tiden, folk glodde på mig.

De skrattade åt mig, pratade skit om mig bakom ryggen.

Eftersom dessa "nålar" som kommer med orden genom hjärtat, har jag fått depression.

Jag är blygare, skriker inombords, gråter och har svårt att koncentrera mig.

Jag kan väl minnas att det var en kille som kom fram till mig och sa: "Någon sa du var värdelös".

Jag blev så himla stel, jag trodde verkligen på det.

Jag får en klump i halsen, vill bara gråta men kan inte göra något åt det.

Jag pratar med kuratorn men det verkar inte hjälpa.

Ingen kan acceptera mig som jag är.

Ingen vill vara med mig, för att jag är den jag föddes som.

Vad är det för fel på mig? Jag är väl precis som alla andra?

Varför ska jag, eller någon överhuvudtaget utsättas för skit över inget?

Men allt händer inte bara i skolan, det kan hända när jag är ute i stan.

Folk i min ålder kollar på mig, granskar mig topp till tå.

Skrattar och pekar åt mig, jag håller andan.

Och när jag är hemma, eller låser in mig på en toallet i en affär börjar jag gråta.

Jag är stark, men inte tillräckligt stark för att bli sårad.

För ingen är inställd på att vara stark imot sårande grejer, ingen.

Och en annan sak händer ute på internet.

Där kan man nästan säga att det är som värst, men ändå inte.

Där är personerna anonyma och de kan säga vad de vill.

Det tror dom iallafall, men det är bara fel av dom.

Jag var glad idag, ja detta hände idag 2/9.

Jag spelade Habbo, och det brukar inte vara något fel med det.

Men idag hände något, jag vet inte ens varför det hände mig.

Jag hade inte gjort något, och jag menar det.

En kille börjar säga saker som att jag ska "Dra åt skogen" eller "Gå och cutta dig emojävel" men det var inte det värsta.

Han börja säga saker som: "Gå och dö, vi hatar dig" och "Lägg dig på tågrälsen och dö!".

Jag ändrades dirket till dåligt humör, jag blev sårad.

Hur kan ens folk klara av att få någon att må så dåligt?

De är hemska, sanningen är att vi alla är hemska.

Vi har alla gjort något dumt, och det kan vi inte säga imot.

Men denna killen sa även väldigt rasistiska saker som: "Tänk om en neger hänger sig själv, så kul det skulle se ut".

Jag reagerade starkt, bad han sluta och sa till han att han ska uppföra sig.

Men han slutade inte, så jag anmälde honom.

För att ge på sig folk pg.a hudfärg var det mest upprörande grej jag kan tänka mig.

Jag älskar alla färger på huden, de är lika mycket vackra.

Jag orkar inte med denna skit värld, men jag finns för att leva upp till andra och finnas där för dom.

Jag försöker finnas där för folk som mår dåligt, det är inte jag som mobbar.

Det är inte jag som sårar någon, men jag ger inte upp.

Bara tänk er, hur svårt det är att acceptera sitt egna liv när man inte ens kan se något positivt om sig själv efter allt hat.

Jag har en väldigt viktig sak att säga till mobbaren:

"Det du gör är inget gott, vänd dig om och rätta till dina misstag. De misstagen du gjort mot en människa med ett själ.

Är det verkligen så roligt? Att du gör personen psykisktsjuk, rädd och rädd för att leva?

Vi borde ha en dag där du är den utsatte, då får du känna något du själv gjort.

Är du nöjd med dig själv nu?"

Så om ni är utsatta på internet eller någon annanstans, ge inte upp.

Stå upp och säg imot, låt ingen köra ner dig.

För du är inte värd det, du är underbar precis som du är.

Låt ingen stoppa dig för att vara glad.

 

Linda

3 september 2014 14:01

Hej Emelie. Vilket viktigt inlägg du skrivit. Det är ett sånt inlägg som man skulle vilja att mobbarna läste.
Dom behöver veta vilken skada dom gör och hur det påverkar dom som de mobbar.
När jag tittat i din blogg så tänker jag att den här tjejen är precis som andra tonåringar.
Ja, ni är alla ganska lika. Ni har dock lite olika intressen och musik smak. Ni gillar att shoppa.
Kläderna kan ju spegla detta. Det kan vara så ibland att andra i samma ålder som du skriver blir " rädda". Det är främmande för dom det dom ser. Ofta utgår man från sig själv, vad man själv tycker om. Det är man trygg med.

Man är ganska osäker när man går i 6:e klass. Alla vill plötsligt bli stora och de vet inte alltid då var dom passar in. Alla vill smälta in. Dom vill ha någon som tycker om det dom själva gör , annars blir dom osäkra.
Då drar de sig undan någon som inte ser ut som dom själva. Dom är rädda för det som dom inte förstår. Dom vågar inte umgås och de vill inte verka dumma eller korkade som inte fattar den andres stil. Du kanske sticker ut, jämfört med deras jeans och en t.-shirt från Hm.

Du är stark som vågar leva och se ut som du själv vill med din egna klädstil. Det ska du göra också. Ingen har rätt att bestämma över dig eller någon annan.
Du är söt! Och du verkar omtänksam mot andra människor.
Du är en fin person som dom i din klass inte fått se pga att dom bara ser det yttre, med din stil som dom verkar rädda för.
Försök att visa något som du tycker om för klassen. Något som är du. Kanske i samband med nåt arbete i skolan. Då får dom se Emelie, och att det är en vanlig tjej precis som dom är. Tänker på nåt intresse som du tycker är kul.

Ibland kan man behöva byta klass för att det ska bli bra. Man brukar dela upp klasserna i 7:an. Då kommer du nog få börja i en ny klass. Eller du kanske går i 7:an? Det är bra att byta nu om det finns såna i klassen som går till attack och är oförskämda mot dig.
Det ska du absolut inte acceptera! Varje gång någon gör så mot dig ska du tala om det för läraren. Så får läraren prata med den klasskamrater som gör så. Det blir inte kul för den personen att bli tillsagd. Då slutar hon/han.
Säger ingen till att det inte är okej, då fortsätter den personen med sitt dumma sätt.
När någon är dum som den rasistiska killen ska du gå därifrån. Vem tycker det är roligt att prata med någon som inte svarar en.
Så det är alltid bäst att vara nonchalant mot en sån person. Låtsas som att de inte finns.
Visar du att du tar åt dig och lyssnar på dom, då fortsätter dom. Dom vill bara synas. Som jag skrev så är dom säkert osäkra själva.
Det är bra för dig att prata med någon vuxen. Bloggen är också bra tror jag. Du ska kunna frigöra dig från tankar som kommer av detta du upplever i ditt liv.
Kuratorn borde samarbeta med läraren om detta. Be din mamma och pappa prata med läraren om detta. Detta du beskrivit här är onödigt att gå igenom.
Det kan ta slut med vuxna som hjälper till. Då behöver du tala om det för dom.

Vad gäller pojken på stan eller folk som tittar på ett negativt sätt , så samma här, ignorera dom som inte kan uppföra sig.
Dom som bara tittar, gör det för att de inte har den stilen själva och då är det lite kul att titta på någon som är annorlunda klädd än dom själva. Det behöver inte betyda nåt dumt. Det är bara nåt nytt för dom.
Man blir känslig för mycket när det blir såhär.
Gör saker utanför skolan som du gillar, så som du gör. Vara med din kompis /kompisar , hitta på det som gör dig glad.
Tänkte på kompisar i klassen. Se om du ser någon, räcker med en som verkar mjuk och snäll om du kan närma dig den.
Kanske med en runda på stan och ta en fika när du fått lite kontakt. Det är bra att ha någon i klassen.
Försök med det och låt läraren veta om någon är oförskämd.
Kanske bäst att byta klass om du känner att det är svårt att få kompisar i din klass. Det kan bli mycket bättre i en annan klass.
Du får gå på din magkänsla också.

Du ska känna dig trygg och ha en vän i klassen, då mår du bättre. Då känner man varandras stöd och är mindre intressant att vara dum mot. Man utstrålar styrka. Dom som visar sig starka blir mobbarna rädda för. Då är det tråkigt att vara dum. Då kan man bli fri ifrån dom.
Om din depression hållit på ett tag behöver du komma till en läkare, för att få hjälp med den. Du vill ju bli bättre och glad.

Du är säkert en snäll och rolig person att umgås med. Umgås med dom du mår bra av och gör saker du blir glad av.
Det är bra mot depression. Att skratta och bli Älskad av dom som vill ta emot ens kärlek.

Var nära dom och lyssna på dig själv!
Du är en klok 13 årig tjej.

Varma kramar till dig ❤

Emilie Svensson

3 september 2014 21:35

Tack för din kommentar, det gjorde mig glad :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska börja om bloggen men den ny och färggladare blogg, dock tänker jag inte utesluta min trend. Bloggen heter: skullpanda.blogg.se Vi ses där!  ...

Jag tycker att alla ska ta sig en tid och kolla igenom denna videon. Alla är lika mycket vackra, värda, snygga oavsett vikt och hur man ser ut. För det är så vi föddes, det så livet ville att vi skulle bli. Och så kommer vi se ut i resten av...

Hej, känner för att börja här igen. Jag har liksom svårt för att bestämma mig, men iallafall idag var jag och min kompis nere vid Varbergs fästning och joggade, det var ganska roligt och vi kommer göra det på Onsdag och kanske på Fredag. Efter vi...

  Kom hem för ungefär 2 timmar sedan, har varit borta hela dagen. Stack hem till min pappa efter skolan då jag var själv med mina 2 bästavänner. Vi spelade Slendertubbies och hade roligt, sen vid klockan 18:00 ungefär drog den ena hem och jag ...

      Konstigt, jag vet.